Det känns helt ok för det mesta. Ugnsformen som blev kvar hos han var ändå utsliten. Kuddar har jag fler av. Mannen saknar jag inget speciellt. Sällskapet, ja, på kvällen, meddelandena. Nu är det tystare och jag får fnissa själv åt mina skämt, uppröras på egen hand över det som står i tidningen. Jag är inte arg som vid det stora uppbrottet, inte så ledsen heller. Jag tänker inte stå ut med någon för sällskapets skull och det var ingen fullträff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar